Syfte: Hur pulsen förändras under statiskt och dynamiskt muskelarbete, från vilopuls till arbetspuls och tillbaka till vilopuls. Hypotes: Jag tror att arbetspulsen kommer vara som högst vid dynamiskt muskelarbete samt att det kommer ta längst tid att återgå till vilopuls igen efter dynamiskt muskelarbete. Material: Tidtagarur Miniräknare Metod 1.Innan jag börjar med undersökningen lägger jag mig ner och slappnar av. 2.Efter att ha slappnat av ett tag mäter jag min vilopuls. 3.Jag räknar slagen i 15 sekunder och multiplicerar det med 4 så att jag får fram hur många slag i minuten. Jag mäter den två gånger för att vara säker. Sedan skriver jag ner resultatet 4.Efter det ska jag mäta hur pulsen jobbar vid statiskt muskelarbete, det ska jag göra genom att sitta i 90 grader mot en vägg. 5.Jag sitter i 90 grader i 2 minuter. 6.Direkt efter jag ställt mig upp mäter jag min arbetspuls på samma sätt som förra gången, räknar slag i 15 sekunder och multiplicerar resultatet med 4. 7.När jag räknat ut min arbetspuls skriver jag ner resultatet. 8.Jag mäter sedan pulsen en gång i minuten medan jag ligger ner och vilar tills jag nått vilopuls. 9.Sedan börjar jag med den dynamiska övningen, jumping jacks (x-hopp). 10. Jag gör övningen i 2 minuter och mäter sedan pulsen direkt när jag stannat. Jag skriver ner resultatet. 11. Precis som innan mäter jag pulsen, och antecknar, igen en gång i minuten tills jag nått vilopuls. 12.Till sist skriver jag ner resultatet. RESULTAT På tabellen kan man se att arbetspulsen blev högre när jag utförde den dynamiska övningen än när jag utförde den statiska övningen. Det tog även längst tid att återgå till vilopulsen efter det dynamiska arbetet än efter det statiska arbetet. 4 minuter efter det statiska arbetet hade pulsen gått tillbaka till vilopuls. Det tog hela 6 minuter för pulsen att återgå till vilopuls efter det dynamiska arbetet. Diagrammet visar samma sak som tabellen, min puls under statiskt samt dynamiskt muskelarbete.
Slutsats: Hela min hypotes stämde. Pulsen blev högre vid det dynamiska arbetet och det tog längre tid att återgå till vilopuls igen vid dynamiskt arbete än vid statiskt arbete. Arbetspulsen blev betydligt högre vid dynamiskt arbete än vid det statiska arbetet. Det beror på att många fler muskelgrupper aktiveras då än vid statisk träning. Vid det statiska arbetet jobbade ben-och sätesmusklerna medan alla muskelgrupper arbetade under det dynamiska arbetet. När musklerna arbetar ökar förbränningen i muskelcellerna. Musklerna behöver då mer syre och lämnar av mer koldioxid till blodet. Om musklerna inte hinner få nog mycket syre bildas mjölksyra. När koldioxidhalten i blodet ökar stimuleras andningsmusklerna vilket gör att andningen blir både djupare och snabbare. Blodet börjar då pumpas snabbare för att öka syretransporten till cellerna, då ökar även pulsen. Jag kände av att det skedde mer förbränning vid det dynamiska arbetet eftersom jag började få mjölksyra, musklerna behövde då mer syre än de hann få. Det tog längre tid att återgå till vilopuls igen efter det dynamiska arbetet. Det beror på att pulsen inte blev lika hög vid det statiska arbetet som den blev vid det dynamiska arbetet. Arbetspulsen vid statiskt arbete låg närmare vilopulsen än den gjorde vid dynamiskt arbete. När pulsen ligger närmare vilopuls tar det inte lika lång tid att återgå till den. Förbättringar: Bland de mer generella förbättringarna finns det flera saker jag skulle kunna göra bättre. Om jag hade gjort undersökningen flera gånger skulle resultatet blivit mer riktigt. Jag skulle kunna vara mer lugn så att pulsen inte går upp utan att jag ens gjorde något. Hade jag gjord övningarna en längre tid hade pulsen stigit ännu mer och resultaten skulle ha blivit säkrare. Jag kan vara ännu mer noggrann med tidtagandet. Om man råkar mäta pulsen fel med endast någon sekund blir resultatet felaktigt. Mer specifika förbättringar finns också att göra. Innan undersökningen började vilade jag för att få ner pulsen. Det gjorde jag genom att gå ut i korridoren och lägga mig ner på en bänk/soffa. I korridoren var det aningen livat och det gör att man inte får den riktiga vilopulsen. Om jag gjorde om undersökningen skulle jag hitta en lugnare plats där jag kan slappna av bättre. Direkt jag avslutade övningen skulle jag ha börjat ta pulsen. Det gjorde jag inte efter den statiska övningen, tappade bort mig och var därför tvungen att sitta 1 min extra för att kunna räkna pulsen direkt. Då satt jag alltså ca 3 min i 90°, fast gjorde endast jumping jacks i 2 min. När jag gjorde den statiska övningen använda jag ben- och sätesmusklerna. Med den dynamiska övningen använde jag alla muskelgrupper. Om jag hade gjort en dynamisk övning som tränade samma muskelgrupper, tex benböj, hade undersökningen blivit mer rättvis.
28 Kommentarer
|